Vaknade kl. 05:50 i morse av ett hundskall. Lillkillen vaktar sin familj. Gick upp en sväng, tittade ut genom fönstret och såg det underbara vädret ute. Klarblå himmel och solen uppe i trädtopparna.
-Det är nu man skulle ta och gå ut säger jag. Nu när det är som finast ute. Tyst, lugnt och fridfullt.
-Gör det då säger sambon.
- Nej, men egentligen skulle man ju säger jag och lägger mig under täcket igen.
När jag vaknar senare runt kl 8 är jag så där lite mosig i skallen. Jag skulle ju ha klivit upp när jag vaknade första gången. Varför lär jag mig aldrig? Förr var jag ute och gick tidigt på morgnarna, men nu vaknar jag ofta lite senare och då är jag vrål hungrig.
Blev dock 30 min promenad innan frukost med tjejjerna. De gick riktigt bra för en gång skull. Var nog bara för att jag sagt innan att de bara strular när jag är ute.

Nu är det dags att piffa sig lite inför mitt favvopass. Har tänkt att vara i god tid så jag får ut min biljett. Förra veckan var det en som stod och strulade vid automaten så vi fyra som stod i kön efter fick gå och hämta biljetter i receptionen eftersom klockan blev för mycket. Grrr......

Hörs!